Abilivismen är en personlig och politisk filosofi med det kapabla livet i centrum. Pluralism och liberalism finns med i filosofin som viktiga men underordnade moment.
Viktigast av allt är livet. Livet är basen för alla värden och alla värden är en del av livet.
Livet fortgår inte alldeles av sig själv. Människor måste slå vakt om och utveckla livets grundförutsättningar. Vi vill alla växa och utvecklas som människor och torde också alla se ett behov av att samhället utvecklas.
Frihet och mångfald är viktigt för att samhället skall överleva och för att det skall kunna erbjuda goda liv i nuet och i framtiden.
Innebörden av ett gott liv kan en och annan politiker vilja överlåta åt den enskilde medborgaren att besluta om, men i praktiken låter sig detta inte i någon högre grad göras. Våra liv påverkar i alldeles för hög grad varandra. Därför är det högst önskvärt att vi har tillgång till goda teorier om det goda livet.
Filosofer har i årtusenden försökt bidra med sådana teorier om det goda livet, utan väldigt lyckade resultat. Psykologer har också försökt skapa och underbygga teorier om det goda livet, utan att vara alldeles lyckosamma.
Det är säkert inte helt enkelt att leda några teorier om det goda livet i bevis, men det bör vara ganska enkelt att formulera teorier som de flesta har lätt att acceptera.
Rent biologiskt har vi en stor mängd instinkter och drifter som inte syftar till något annat än att vi som individer och som art skall överleva. Rent psykologiskt förefaller det troligt eller åtminstone möjligt att vi har vissa mer centrala målsättningar som ger oss skäl att vilja överleva och att föra människosläktet vidare. Utan några mer överordnade målsättningar vore vi utelämnade till våra många instinkter och drifter, vilket sannolikt inte är särskilt lyckat i den komplexa värld vi numera lever i. Våra instinkter och drifter har formats under väldigt annorlunda omständigheter än de vi nu lever i och är därför inte i sig själva väldigt väl anpassade till våra nuvarande levnadsomständigheter. Och om vi är dåligt anpassade till våra innevarande levnadsomständigheter så kan våra liv bli både frustrerande och korta.
Det finns några viktiga iakttagelser att göra. För det första finns det skäl att skilja mellan reptilhjärna, däggdjurshjärna och sapienshjärna. I reptilhjärnan finns våra mest grundläggande drifter att äta, dricka, reglera kroppstemperaturen, jaga, fly och ha sex. I däggdjurshjärnan finns alla våra sociala impulser. I sapienshjärnan finns vår förmåga att tillägna oss kunskaper av allehanda slag och att optimera våra beteenden för att de skall tjäna våra målsättningar.
Nästa sak man bör notera är att vi har vissa generella upplevelseorienterade beteendetendenser. Föreställningen har varit populär att vi söker njutningar och undviker lidanden och att det är det mest fundamentala man kan säga om vår generella motivation. Det är dock en alltför outvecklad teori, i synnerhet som njutning och nöje inte är exakt samma sak.
Det är nödvändigt med en viss pluralism här. I allt vi företar oss söker vi olika slag av positiva upplevelser. Varje turist vet att det i det långa loppet inte räcker att ha det skönt. Vi vill också ha det roligt. Saker måste vara intressanta. Och så vill vi gärna ha lite spänning och fascination.
Om man engagerar sig i aktiviteter som bergsklättring eller ridsport så är det inte främst för att man skall ha det skönt, utan man gör det i hög grad för att man uppfattar aktiviteterna som roliga, intressanta och spännande.
Om man läser en astronomibok så är det troligtvis inte för att det är skönt, utan för att det är intressant, spännande och fascinerande.
Det finns således ett antal generella motiv för att söka upplevelser av många olika slag och det är viktigt att man förstår att vi inte bara vill ha det skönt och att vi inte bara vill ha det roligt. Många av våra mer högtstående beteenden bygger på att vi drivs av vår nyfikenhet och vår önskan att fascineras av saker och ting.
Våra skilda upplevelsebehov är relaterade till att våra hjärnor och kroppar har skilda uppgifter. Kroppen behöver rörelse, vilket mer handlar om att ha det roligt än om att ha det skönt. Sapienshjärnan behöver en massa information att processa och nöjer sig inte med sköna känslor.
Nästa sak man behöver vara klar över är att vi också oroar oss över saker, ängslas över saker och skyr saker. Vi är förvisso rädda för smärta, men vi är också rädda för sådant som tristess, döden, att bli utstötta av andra människor och att skämma ut oss genom att bete oss korkat. Förståndet sysselsätter sig med sådana negativa risker såväl som med positiva möjligheter och försöker efter bästa förmåga maximera det goda och minimera det onda.
Och då är det förstås bra om man har en klar bild av vad som är det goda och vad som är det onda. Och vad som är mer gott och ont än andra saker. Och vilka de viktigaste förutsättningarna är för att man skall kunna ha och uppleva en massa goda saker.
Att skapa sig en bild av detta är verkligen inte alldeles lätt givet att världen såväl som vår motivation är ganska komplicerad. Men livet är alltså den viktigaste förutsättningen för allt som är gott för oss. Ett välfungerande samhälle är en annan viktig förutsättning. En annan viktig förutsättning är att vi maximerar våra förmågor. Och själva målet för våra psyken är intressanta, roliga, spännande, fascinerande och behagliga liv och livsaktiviteter.
Det finns mycket man kan säga om förutsättningarna för goda och hållbara liv. Här vill jag främst betona de allra mest generella förutsättningarna. En av dem är att man förmår att formulera sina livsmål på ett tillräckligt bra sätt. Annars tenderar man att bete sig väldigt suboptimalt.
Målet är att maximera sina egna förmågor och sitt samhälles förmågor för att uppnå maximalt intressanta, roliga, spännande, fascinerande och behagliga liv och livsaktiviteter. Det gör man bland annat genom att skaffa sig så mycket kunskaper och insikter som möjligt och genom att träna sin kropp så att den klarar av väldigt många olika saker.
På det samhälleliga planet behöver man utöver en massa god teknik också goda idéer om vad samhället framförallt skall sträva efter att åstadkomma. Svaret är i all korthet att samhället skall åstadkomma maximalt intressanta, roliga, spännande, fascinerande och behagliga liv och livsaktiviteter för sina medborgare genom att maximera deras och samhällets förmåga, vilket sker på många sätt och inte minst genom att man slår vakt om mångfald, frihet och ekologisk hållbarhet.
Det allra viktigaste för en människa är ett intressant liv, eftersom det är det som är viktigast för hennes förstånd, som i slutändan och med all fördel är det som fattar beslut om vad man skall satsa på. Utan nyfikenhet på livet har man ingen livslust.
Det viktigaste för samhället är individernas liv och deras förmåga att skapa sig intressanta, roliga, spännande, fascinerande och behagliga liv. Denna förmåga optimeras framförallt genom sådana saker som god föda, god utbildning, ordning, frihet, mångfald och hållbarhet. Det politiska målet är framförallt att skapa kapabla liv och därför kallas den korrekta politiska filosofin med fördel abilivism, som är en sammansättning av ability + living + ism. Den ideologin är överlägsen alla etablerade ideologier och ger mänskligheten mycket större chanser att klara framtiden i en värld där vi både behöver vara framåtsträvande och kunna visa återhållsamhet.
